Dagens Nyheter – 19 januari 1867, sida 2

utan förlägenbet; och då gick han direkte hem; det vet jag: o— Icke alldeles direkte; fruktar jag, yttrade poliskonstapeln; ty efter hvad vi fått veta, har han ej varit hemma på hela natten. — Nej, inföll Carely, jag har varit här; Då jag sade åt mamsell Browning att jag skulle gå hem, var det detta hem jag menade. Aonu hade jag mycket att ställa i ordning till i dag; då mamsell Browning skulle kommma hit: Arbetet upptog längre tid än jag väntat, och derföre tillbragte jag återstoden af natten i denna stol. — Kan ni nämna någon; som sett er gå in eller ut? — Mitt, ord torde vara nog, eller huru? sva-rade Carely med stolthet; men fordrar ni andra bevis, har jag verkligen inga sådana att förebringa. Jag läste sjelf upp porten, då jag kom; och när jag gick ut i morgse, var jag, såvidt jag sjelf vet, icke föremål för någons uppmärksamhet. — O, Henry; Henry! utropade Annie: Bragt i olycka genom er egen godhet, och för min skull tillika! Åb! det är förfärligt. Och i ett utbrott af häftig sorg sjönk hon ned på en siol: — Hvad betyder allt detta? frågade Carely; hvilkens blod började komma i jäsning. Med hvilken rättighet intränga ni i min boning och göra mig frågor samt uppskrämma min fästmö? Se upp, Annie: Var icke orolig; på min heder; det finns ingen anledning dertill. — Jag hoppas äfven att intet ondt skall vederfaras er, yttrade poliskonstapeln; men jag måste nu öppet säga; hvad min sorgliga pligt kräfver; Saken är den; att en gumse har blif