Dagens Nyheter – 19 januari 1867, sida 1

Båda kamrarne hade i går sina första plena. De sammanträdde kl. !2 11 f. m., nästan alla buro civil svart drägt, utom statsråderne, ett par landshöfdingar och ett par andra ledamöter: . Första kammaren; Alderspresidenten frih. Sprengtporten öppnade sammanträdet med följande tal: Mine herrar! I enlighet med 33 Riksdagsordningen har det fallit på min lott att, intilldess H. M:t konungen behagat utnämna kammarens talmän, föra ordet inom denna högt ärade församling, och är det under den lifligaste förhoppning, att kammarens så vigtiga förestående förhandlingar skola lända till vårt ålskade fosterlands lycka och väl och till kammarens egen tillfredsställelse, som jag nu går att öppna detta Första kammarens första sammanträde. I kärlek och förtroende till sitt folk har vår konung lagt grunden till vår nya samhällsordning. Oss tilikommer det, mine hrr, att fullkomna den stora handlingen, genom att i alla våra beslut ingjuta den fosterländska anda som allena kan befordra dess frukter till mognad. Sammanträdet är öppnadt. Derefter utsåg kammaren till deputerade för att hos konungen begära talmän: frih. Bildt, hr A: Odelberg, frih: G. af Ugglas, frih. OC. A: Raab, hr C. A; Trolle, hr P. v. Möller, hr 8. Heijkensköld, frih: W. Tersmeden, hr P. Reutersvärd, hr C. Petre, hr G: Ekman och biskop Björck. Vid deputationens återkomst från slottet meddelade dess ordförande frih. Bildt, att konungen utnämnt till talman i första kammaren grefve Gustaf Lagerbjelke och till vice talman f. d. statsrådet, numera justitierådet L. Th. Almqvist, samt att båda dessa herrar inför konungen aflagt den föreskrifna eden. Talmannen intog ordförandeplatsen och helsade kammaren med följande tal: Mina Herrar! Kallad genom H. M:t konungens nådiga förtroende, att under denna riksdag vara Talman i Första kammaren, är det min främsta, min lifligaste önskan, att äfven edert förtroende, mina herrar, måtte komma mig till del. Att söka deraf göra mig förtjent genom ärligt nit och uppriktigt bemödande, genom sann kärlek till konung och fädernesland, skall blifva min oaflåtliga sträfvan. Ingen kan dock tydligare än jag inse, att en svigtande förmåga mången gång skall sätta mig i behof af kammarens öfverseende; och desto uppriktigare är derföre min vördnadsfulla anhållan, att herrarne, vid mitt framtida bedömande, ville i främsta rummet afse redliga afsigter och god vilja Rikets ständer äro svenska folkets representanter, sade den gamla BRiksdags-ordningen; Svenska tvolket representeras af Riksdågen, säger den nya. Under skilnaden emellan dessa få ord ligger ett nytt stats skick; nytt till den yttre formen, nytt till den inre sammansättningen, men urgammalt till sin djupaste rund — svenska folket. Denna grund åldras icke. enom frihetens utöfning under lagens välde stärkes folkets kraft, lifvas dess mod, och förmågan mognar till handling. Svenska folket, i alla tider fritt och sin egen berre, har nu med samfälld rätt öfvertagit ein andel i lagstiftningen. Af samma andel är alfparton uppdragen åt denna kammare att utöfvas. Huru detta uppdrag kommer att hand. hafvas, tillhör historien att skildra, icke mig att söka förutsägas. Den önskan och förhoppning må det dock vara mig tillåtet att uttalas: Måtte enighet i beslut, och kraft i handling här blifva bofasta; måtte de åtgärder, hvilka här bestämmas, alltid lända till folkets väl; måtte de lagar, här stiftas, städse befordra konungs och fäådernegelands sanna ära och lycka! ; Lifvad af sådana känslor, anhåller jag vördnadsfullt, att i herrarnes vänskap och förtroende få vara innesluten. Kammaren utsåg med 96 röster riddarhussekreteraren Brakel till sin sekreterare och beslöt att åt fyra medlemmar skulle uppdragas att i nästa veckas första plenum tillsätta kansli; Åt talmannen öfverlemnades att i samråd med andra kammarens talman bestämma dag för utskottsval, och skulle derefter väljas hälften så många suppleanter som ordinarie ledamöter i utskottet. Under den föregående diskucsionen önskade somliga talare att utskottsvalen måtte företagas nästa tisdag, andra nästa onsdag, andra åter nästa torsdag. En komite af 7 personer skulle tillsättas för att utarbeta förslag till arbetsordning, så väl för begge kamrarne, som för den första särskilt. Till denna komite öfverlemnas det af kommerserådet Sjöberg m. fl. uppgjorda förslag, hvilket af frih. Sprengtporten i.lemnades såsom hans motion; Andra kammaren. I denna kammare voro samtliga ledamöterna civilt klädde, utom landshöfding von Troil och biskop Sundberg, som bar både kappa och krage. Två andra presterliga ledamöter buro kragar, men tvenne icke. Grosshandlaren LC. J. Hierta öppnade plenum med följande tal: Mina herrar! on Enligt 33 paragrafen i riksdagsordningen skall, innan talmän för kamrarne blifvit utnämnda, ordet i hvadera kammaren föras af den ledamot, som de flesta riksdagar bevistat, och der två eller flere 1edamöter i lika många riksdagar deltagit, af den som är till lefnadsåren äldst. Det är till följd af denna föreskrift, som den äran mig tillfallit, att helsa andra kammarens ledamöter den första gången de äro församlade, på grund af den förändring som inträdt i nationalrepresentationens sammansättning. Ett sådant ögonblick i en stats lif är fullt af betydelse. Icke minst för oss, m. h.,innebär det närvarande ett allvar, af lärdomar, om vi kasta blic-. ken tillbaka på det förflutna, af förpligtelser, då vi sända den med våra önskningar in i det obekanta tillkommande. Då för snart sextio år sedan bekymrade fosterländska hjertan, djupt kännande olyckan af den ställning hvari Sverges rike hade blifvit bragt genom en enväldig konungs ovisa sjelfrådighet,