Dagens Nyheter – 18 januari 1867, sida 3

ömhet för mig gör er orättvis. Ringer har många fel; och jag önskar han ville bättra? sig; men tjuf är han icke. .— Se här! svarade Annie; i det hon tog upp fårbogen och visade densamma för sin åhörare. Ser ni dessa märken efter knifstygn:: Tro mig; Henry; tillade hon med nästan högtidlig stämma; ingen slagtare sargar ett kreatur på ett sådant sätt och å denna del af kroppen: — Deri har ni rätt, ropade en stark; klar: röst bakom dem; och när de intagna af häp-nad, vände sig om; blefvo de varse två poliskonstaplar: o— Förlåt att vi kommit in; utan att på något sätt ge oss tillkänna, sade den ene af dem men er dörr stod öppen: Blificke rädd; tillade. han, när han märkte den blekhet; som spred: sig öfver Annies vackra ansigte; vi vilja icke. göra er något ondt — men vi måste uppfylla vår pligt, det är allt: Förhållandet är; att vå nu söka en fårbog; som utan tvifvel:har ens förvillande likhet med denna: Som ni nyss sade; . mamsell, det djur; hvilket denna -bog tillhört; tycks icke ha blifvit taget af daga utaf någon slagtare. Kan ni erinra er; i hvilken butik ni köpt den, herr Carely? , — Jag har icke köpt den; genmälde Carely utan tvekan; jag har fått den till skänks; — Ni anser mig väl icke vara alltför näsvis; om jag frågar, af hvem ni fått den? — Nej, visst icke; af George Ringer; De två konstaplarne utbytte en blick med hvarandra. (Forts.