Dagens Nyheter – 17 januari 1867, sida 2

— Det kan man knappast hoppas; herre; sade den smärte; mörkhårige mannen; ty han var icke ensam. Jag såg två hufvuden, när jag höll utkik vid grinden: — Och hvarföre har ni icke nämnt det förr? utropade herr Hopkins: Om vi delat oss i två partier; skulle vi troligtvis ha kunnat fasttaga åtminstone den ene af dem. Hvem vet; hvad den andre gjort; medan vi jagat den här storspringaren? Men det tjenar ingenting till att vi förarga oss öfver vårt dumma beteende numera; ty hvad som är gjordt kan icke bli ogjordt; Vi skola nu underrätta oss om; huruvida någon :större skada skett. Jag vill sjelf räkna mina får; och om jag saknar ett enda bland dem, skall jag ha det igen; såvida det finnes någon lag och rättvisa i landet: Jag skall låta de bofvarne veta att de tagit fullkomligt miste om de trott sig kunna ostraffadt plundra mig: XI. Foxall var en murare, men han egde så stor förmögenhet att han kunde lefva oberoende af sitt arbete. Som han var en bland de missnöjda hade han nu icke mycket att göra: Han behöfde derföre ej stiga så tidigt upp om morgnarne, som mödans barn i allmänhet bruka; men vare sig han ej fick sofva eller han beherrskades af vanan; nog af han vaknade och klädde sig vid samma tid som förut, och solen hade nyss höjt sig öfver horizonten när han begaf sig ut på en promenad.