Dagens Nyheter – 17 januari 1867, sida 1

En folkbank, Ena afton i förra veckan voro några män samlade i ett oansenligt hus på norr, hos en handtverkare: Han bör ej till de större i afseende på sin rörelses omfång, han drifver ej sitt yrke mer än som behöfves för att vara bergad och göra hvar man rätt, men han egnar desto mera tid åt andras nöd och andras väl Man talade om den mindre yrkesidkarens, om den med egna händer arbetandes svårigheter. Båda hafva mäktiga medtäflare i den ärfda eller förvärfvade penningen som förminskar arbetskostnaderna, och i bank-krediten; som den större yrkesidkaren åtnjuter och begagnar. Men handtverkaren eller sjelfförsörjaren, hvilken nyligen blifvit sin egen eller som under åratals flit ej hunnit Jängre än till att fö nödiga verktyg, ett litet bo och brödet för dagen, han har icke inträde i bankerna. Han är för liten för der; Han behöfver mången gång icke mer än 20 rdr på några dagar för alt skaffa sig materialier till ett arbete; men han eger dem icke — och han vågar icke ens försöka att erhålla dem i banker, som äro vana att låna ut en half million i veckan: Idkar han ett sådant yrke, att han har något säljbart färdigt, så går han ut i staden att bjuda ut det. Han går från bod till bod, han finner slutligen kanhända en köpare — stundom måste han gå ännu en dag innan han träffar någon — och han erhåller mången gång icke så mycket för varan, att han kan räkna half dagspennivg. Emellertid blir han på detta sätt satt i tillfälle att börja arbeta på en erhållen beställning — men det är ett dyrt sätt. En annan sådan arbetare är lycklig nog att ega vänner och bekanta, som han kan anlita. Men arbetaren är tacksam — som svensk är han äfven liberal. Han tager icke emot en tjenst utan att visa en uppmärksamhet igen. Han bjuder långifvaren på förtäring. Det blir också en dyr ränta — dyr både i penningar och itid. Dessutom lånar han åt vännen igen när ban kan. Och börjar denna vigilans en gång, så utsträckes den lätt och slutar med förluster å ena eller andra sidan. Men är det då omöjligt. att afhjelpa dessa olägenheter? Kau man icke åstadkomma banker, urhvilka små lån kunna erbållas; är det icke möjligt att bereda den mindre näringsidkåren, i proportion af hans rörelse, enahanda förmåner, som den större näringsidkaren redan är välsignad med? Jo, det går mycket väl för sig. Denna uppgift är löst, lyckligt löst. Det finns åtminstone sex-eller sjuhundra sådana emå banker i vårt södra grannland, Tyskland: Och ett förslag till stadgar för en sådan bank — för en förening till samlande af besparingar och till inbördes lån blef frarlagdt i den sammankomst vii början omtalade. Förslaget var uppstäldt i enlighet med reglementet för den första tyska förening af detta slag; stiftad af folkbankssystemets uppfinnare och verkställare, hr Schulze-Delitzsch, hvilken för öfrigt är en af de mest framstående och inflytelserika medlemmar af Preussens representantkammare. Sådana förskottsföreningar, som de han grundlagt, hafva, i korthet sagdt, följande plan: Hvarje välfrejdad person kan blifva medlem mot att erlägga 2rårs inträdesafgift, att förbinda sig att antingen på en gång tiler medelst smärre inbetalningar insätta såsom sin andel minst 10 rår och högst 200 rår, eamt.att följa de stadgar som blifra antagna. Hvarje ledamot har rätt att få mot ränta, i mån af kassans tillgång, låna -på viss tid, utan att ställa någon särskild säkerhet, ur föreningens kassa så mycket som han har der innestående, och i fall han gjort sig känd för ordentlighet, arbetsamhet och redbarhet, äfven en half gång till så mycket. Dessutom kan han mot pant eller borgen fåstörre förskott. Föreningens medlemmar afgöra på allmänna sammankomster genom de flesta rösterna alla vigtigare ärender De välja sjelfva ordförande, tjenstemän och ett verkställande: utskott. en Föreningen mottager af sina medlemmar större eller mindre belopp till förrättande. . Hela vinsten af lånerörelsen tillfaller föreningens ledamöter sedan förvaltningskostnaderna äro betd önlagimediem kan utgå ur föreningen 6 månader efter derom gjord anmälan, och återfår då, med undantag af årsafgiften, allt hvad han ingatt jemte sin andel af vinsten. Vinsten har i de sex eller sjubundra dylika föreningar, som finnas i Tyskland, utgjort från tio till tjugu procent årligen å de insatta medlen. Hel eller half inträdesafgift erlägges då man antecknar sig., (Denna plan är icke alldeles öfverensstämmande med det förslag, som varit offentligt framlagdt och diskuteradt i de 1a Croixs salong för någon tid sedan och om hvars verkställighet man sedermera icke hört talas:) De, som deltogo i den enskilda öfverläggning vi tala om, öfverenskommo att söka genast sätta i verket stiftandet af en förskottsförening: De trodde att om blott hundra personer tecknade sig för att deltaga deri, ekulle detta vara nog för att låta föreningen träda i verksamhet. Den skulle neg sedan vexa af sig sjelf.