Dagens Nyheter – 16 januari 1867, sida 1

hafva många vid läsningen häraf erfarit samma känsla som man stundom känner vid läsningen af en roman. Det förefaller en, oaktadt tro. värdiga memoirförfattares vitnesbörd, som om deras berättelser om våld; hot, köpslageri, lögn, falska förespeglingar, smicker och alla slags ränker icke skulle kunna vara att lita på; man vill icke tro på så många lågheter, falskheter, på användandet af så dåliga medel för ömsom goda, ömsom förkastliga ändamål. Eller om man icke kan för sig sjelf förneka vitnesbördens sannfärdighet, så tänker man: gudskelof det var förr i verlden allt sådant der kunde ega rum. Numera redogöra ju tidningarne för riksdags händelserna, så att vi känna att intriger och korruption äro försvunna! Men 50 år härefter skola forskare i arkiverna och i gamla mäns papper finna anteckningat om samtal och uppgörelser från detta århun drades riksdagar, icke mycket mindre förunderliga och beklagliga och stundom skamliga, än vissa samtal och uppgörelser voro vid förra seklets riksmöten. Ingen af de gamla riksdagsmännen är okunnig om detta förhållande. Hvar och en af dem får — om än somliga först sent — veta lika mycket om spelet bakom kulisserna, som han vet om de offentliga förbandlingarne. Alla hafva de någon gång varit frestade, än med omfamningar och punschtryckningar för konskriptionen, än med middagar för Lule kanal eller dylikt, än — och mest! — med löften om en jernväg genom deras ort eller anslag till något af deras kommittenter önskadt arbete för allmänna medel. Vi erinra särskildt om den makalöst djerfva intrig som till förra riksdagen bereddes af hrr Schwan och Isberg samt vid riksmötets början sattes i verket af hr Muren från Gefle med verksamt bistånd af nämnde hr Isberg, hr Sundvallson från Upsala, hr Staaff från Hudiksvall m. fl. Desse herrar mötte de väntade nya riksdagsmännen snart sagdt vid ångbåtsbryggam och skrämde upp dem med nattsvarta målningar af det tyranni, som den liberala Björckska sidan skulle hafva utöfvat inom borgarståndet under en lång period; om huru den sidan skulle hafva insatt för det mesta odågor i utskotten, och huru den nu ämnade göra sammalunda om man icke hindrade det o: s, v. De nykomne oerfarne trodde på desse förledares ord; de infunno sig vid ett möte, hvartill hrr Muren komp. för öfrigt kallat endast sina egna anhängare; och här voro de fleste nykomne nog svage och oförsigtige, att icke säga brottslige emot sin representantpligt, till att låta förleda sig att afgifva bestämda förbindelser att göra som hrr Muren och Staaff ville, innan de ännu hade lärt känna den andra sidan inom borgareståndet och innan de således kunde hafva något grundadt omdöme öfver personerna och förhållandena. Det torde ännu stå i lifligt minne huruledes denna exempellösa fint af hrr Muren; Staaff konsorter, att fånga ungfogel på limspö, väckte en med djup smärta blandad harm i bela landet, så att opinionsyttringar prtelegraf eller skriftligen strömmade in från alla bygder, ogillande M renska partiets beteende och tadlande nykomlingarnes gränslösa oförsigtighet och karakterslöshet. Det torde ock erinras att åtskillige af de nykomna representanterne sedermera bittert ångrade att de låtit förleda sig att, medan de ännu voro alldeles grönav, binda sig genom löften att å tout priz följa en för dem ännu okänd fana. — Imellertid gaf deras oförsigtighet hr Muren makt att sätta till alla utskott, och när han uppblandade de vigtigaste utskotten med personer, hvilka voro medgörliga i anslagsväg, fingo adeln och presteståndet derigenom sådant kurasje att de fullt och fast föresatte sig att slå omkull representationsreformen, hvilket de ock skulle ha lyckats göra om icke sedermera en så stark rörelse uppstått i sinnena, att de ej vågade trotsa den genom ett afslag. Hvad man na vill se är, huruvida hrr Murån och Staaff skola förnya samma konstgrepp, då de hafva ännu flera färska riksdagsmän att lägga an på. Man har redan sett dem ute på språng ganska mycket; och det är ingen skam att bjuda till har tyckts vara hr Murens regel. Hvilken förevändning eller krok som denna gång skall begagnas; ifall Muren skulle söka bringa ihop ett från början klafbundet parti, är svårt att utfundera; men sjelfva syftet med hr Murens verksamhet är; sedan numera tullfrågan ej kan blifva af någon så stor betydenhet, att han får anledning att göra den till hufvudsak; tydligen endast det att tillvägabiinga ett riksdagens beslut på (och helst äfven anslag till) en jernväg från Upsala till hr Murens egen Gefle—Dala-bana. För detta ändamål har br Mureo förra riksdagen visat sig vara man till att sätta representationsreformen på spel; och man är, som sagd!; mycket nyfiken att se om han nu vill för samma hanstvecke sätta rlla