Dagens Nyheter – 15 januari 1867, sida 3

spelmannen Foley och införandet af klippmeskinaen vid spiktillverkning. Efter en engelsk tidning återgifva vi följande berättelse, hvari tvifvelsutan några misstag förekomma, men till hvilken icke desto mindre sanning måtte ligga till grund. Det yppersta och mest slående bevis på snille, paradt med ihärdighet, säger Coleridge, har stamfadren för familjen Foley aflagt. Denne man, hvilken till yrket var spelman och bodde oära Stourbridge, var ofta vitne till det oerhörda arbete och den tidspillan, som förarbetandet af jernstänger till spik tog i anspråk. I Sverige hade man först upptäckt sättet att tillverka xlippspik och följden af denna uppfinning blef den, att spikfabrikerna kring Stourbridge ledo ett betydligt afbräck i sin afsättning. Någon tid bärefter såg man icke mera till spelmannen Foley på de ställen, der han brukade vanka omkring, och han var och förblef borta under många år. Han hade fattat det beslut, att undersöka, på hvad sätt klippning af jernstänger till spik utfördes; utan att delgifva sin plan till någon lefvande varelse, vandrade han till Hull, och utan pengar arbetade han sig derifrån öfver till en svensk hamn. Ankommen till Sverige tiggde och spelade han sig fram till ett bruk, der klippspik tillverkades, och der han efter en längre tids förlopp blef arbetsfolkets förklarade gunstling; och då han på förståndets vägnar tycktes vara mycket klent utrustad och man icke kunde märke, att han hade något särskildt ärdamål med sitt uppebhåll på stället, fick han tillträde till brukets alla verkstäder. Han tog det tillfälle, som erbjöds, i akt, och efter att i sitt minne noga hafva inpräglat sina iakttagelser öfver hela maskineriet och tillverkningsprocessen, försvann han från sina goda vänner lika hastigt, som han kommit, ingen visste hvarifrån eller hvarthän. Då han kom hem till England, berättade han hr Knight och en annan person igrannskapet, med hvilken han stod i förbindelse, om sin resa och dess resultater, och på grund af de sednare uppfördes nödiga byggnader och anskaffades maskinerier. Då slutligen allt var i ordning, visade det sig, att maskineriet icke ville arbeta; åtminstone uppfyllde det icke det dermed afsedda ändamålet: att klippa spik af jernstänger. Foley försvann åter, och man drog deraf den slutsats, att skam och förödmjukelse öfver missödet hade för alltid bortjagat honom från hembygden: Detta var likvisst icke händelsen; ännu en gång, fastän något fortare, fann han vägen till det svenska jernbruket, der han mottogs med mycken glädje, och för att nu vara riktigt säkra på, att få behålla sin spelman, inlogerades han i sjelfva fabriken. Här lyckades han nå målet för sin resa och sitt lifs uppgift, och det på ett långt fullständigare sätt, än han vågat hoppas. Han undersökte allt på det sorgfälligaste och upptäckte mycket snart grunden till missödet der hemma: Nu uppgjorde han ritningar; eller rättare, högst ofullständiga utkast till ritningar, och sedan han qvarstannat en rundlig tid för att stadfästa sina iakttagelser och klart och tydligt inprägla dem i sitt minne, återvände han till England. Denna gång slog försöket sig bättre ut, och genom resultaterna af sin erfarenhet förvärfvade han sig sjelf en förmögenhet och gagnade i högsta måtto sina landsmän: pe an Rn anna