II. Han återkom efter få minuter förande. vid armen en liten varelse; så fin och späd, act jag genast fattade deltagande för henne: Hon, tycktes vara på sin höjd 18 år; och hennes toilett var ytterst elegant: Säkert hade hon; medan hon klädde sig; tänkt på att behaga den otacksamme hr von E:; och jag erfor ett innerligt medlidande, blandadt med djup förtrytelse öfver att se henne behandlas med ett så ovärdigt lättsinne: Hon satte sig bredvid mig och betraktade mig nyfiket: Hennes blyghet i tal och skick kontrasterade så sällsamt mot det ställe; der vi befunno oss, och den roll man lät henne spelas, att hon tillvann sig min innerliga välvilja. — Ja, mitt barn, — sade jag; — ni är en intagande flicka, som förtjenar att vara älskad utan delning. Eller hvad säger du; Hugo? fä: — En mycket treflig början; svarade han med harmsen förvirring: Jag vände mig till den unga flickan och återtog: — Jag har velat se er för att få ge er ett godt råd. Har icke herr v: E:; ofta sagt att han älskar er, och ingen annan än er? — Åck jo, min fru! — Och ni älskar honom också? — Ack ja; min fru! (Forts.) 3