Dagens Nyheter – 15 januari 1867, sida 1

Ett äfventyr på Operamaskeraden, Upptecknadt af Sally. (Forts: från föreg. JM.) — Jag har föresatt mig att i afton göra de mest förvånande saker, och till att börja med vill jag galoppera med den der svarta kolossen, som icke ens vacklade vid sammanstötningen med 0ss. Med ett par språng stod han vid roin sida; och läggande armen kring mitt lif, sade han: — Förtjusande zefir, jag bjuder upp dig till första galoppen; vi ska krossa allt som icke viker undan för oss. — Tack; men jag kan hvarkep dansa med dig eller med någon annan. — Hvarför det? — Min ålder förbjuder mig det; jag är längesedan ur dansen: Se dig om efter yngre och lättare sylfider. . — Du gammal? du narras! — ropade han och förde min bara hand upp till mina ögon. — Den här är icke från tredje Gustafs dagar... För öfrigt bar jag redan tagit mått och ditt omfång konvenerar mig: — Men mig konvenerar det icke att dansa; och jag tänker icke dansa. — Hvad har du då här att göra? — Jag har kommit hit, ädle riddare, för att beundra den stockholmska artigheten, på hvilken du redan gifvit mig ett så vackert prof. — Bra skjutet! — ropade. kamraten med en gest, som icke just tillhör salongen; — den der dominon bl dig öfvermäktig; min