Dagens Nyheter – 14 januari 1867, sida 3

brunn på en prestgård vid Grössenhayn, blefvo plötsligt lefvande begrafne, i det att brunnen rasade tillsammans öfver dem. En tredje broder, en permitterad soldat, vågade sig ned i brunnen, men förmådde icke uppfatta det ringaste ljud eller rop. Det faller af sig sjelft, att han straxt föranstaltade om räddningsförsök, men utan påföljd, och då till och med till hjelp kallade bergsb ruksarbetare efter en hel dags arbete förklarade alla vidare räddningsförsök för onyttiga, då de begrafne i alla fall må ste vara döde, beslöto myndigheterna på stället att brunnen skulle kastas igen, inhägnas och förses med ett minnesmärke. Imellertid hade åtta dagar förflutit, men de omkomnes tföstlösa modergaf sig ingen ro. Hon ville och skulle se sina barn om än döde och lemlästade. Hon lyckades slutligen förmå en murmästare, en annan brunns-gräfvare och flere arbetare att ännu en gång taga itu med brunnens återuppgräfvande. De raske arbetarne väntade sig naturligtvis icke annat, än att återfinna de begrafne såsom lik och blefvo derför icke litet öfverraskade vid att nerifrån få höra orden: eStöt icke så hårdt! Nu börjades ett ordentligt samtal mellan arbetarne och de förolyckade och arbetet drefs med fördubblad ifver. Andtligen den 19 december på aftonen efter en tid af 11 dager och 4 timmar bragtes de förolyckade, till den ringstående mängdens obeskrifliga glädje, åter i dagsljuset. Hvilka qval desse olycklige, som lifnårt sig af det ofvanifrån nedsipprande regnvattnet, måtte hafva utstått, kan man lätt föreställa sig, synnerligast som de mycket väl hört, då man kom öfverens om, att uppgifva räddningsförsöken. Charad. I Priffe är trefligt att hafva mitt första, Mitt andra man hoppas att då komma snart. Och kommer man ej — hvem gjort bocken den största? Mitt andra och tredje förstås! — det är klart. — Vid Mälarens strand om du sjövägen far Till Telje, — till höger mitt hela du har. Aug. B. MKOPSKS TURN ISNSNANTKT UREA TRÄ KN BESPARA SENSE IT ANAR SN NT RT GE