Dagens Nyheter – 14 januari 1867, sida 2

Det var med blandade känslor som jag begaf mig dit. Jag hade hört mycket talas om. operamaskeraderna från Gustaf III:s tid; der det fina och qvicka skämtet spelade hufvudrollen. Men jag hade också hört hviskas om en sednare upplaga af dessa maskerader, hvilken af behöriga domare hade skildrats såsom ett vankelgande af konstens tempel; För min egen del älskar jag lif och rörelse, men jag afskyr trängsel, och utbrott af rå munterhet, som urartar till sjelfsvåld, äro mig en styggelse. Jag har redan sagt, att pruderiet icke ligger i min natur, men det triviala förefaller mig vidrigt: Jag tycker lika litet om att se moraliska som. fysiska skröpligheter, och jag finner intet nöje: i det tvetydiga; om det ej är spirituelt och graciöst. Nöje var emellertid den öfvervägande känslan vid mitt inträde, och jag beslöt att rätt dugtigt roa mig på bekostnad af de bekanta, som jag möjligen kunde träffa och igenkänna. Vi kommo ganska tidigt. Tant Fredrique tog genast plats i en loge; men tillät oss båda unga att göra en rond i salongen, medan tillträdet ännu var någorlunda beqvämt. Vid vårt inträde i salongen fick Hilda em häftig knuff af två unga maskerade karlar, som: icke ens tänkte på att ursäkta sig. Som hennes hårklädsel blef derangerad, drogo vi oss något åt sidan, och jar aftog min handske för att reparera det som var bragt i olag;: Under denna sysselsättning hörde jag den ene af. de båda unga männen säga till sin kamrat:4 .. (Forts.) MH FSE a