Dagens Nyheter – 12 januari 1867, sida 3

ANSSI RDI SA Re AE OEI 2 AT NARSSENAEe rr med er hjelp hålla honom fast, till dess de komma. Dessa ord kostade honom dyrt; De påminde Ringer om hela vidden at den fara, i hvilken han sväfvade. Ville han bli räddad, måste han handla ögonblickligt: Samlande alla sina krafter, sköt han Jem framför sig ett par steg; och innan denne hann fullt återfå jemnvigten; satte han sin fot bakom hans ben och lyckades på sådant sätt kasta honom omkull: Genom ett väl måttadt slag på venstra sidan af pannan; döfvade han honom och stod nu ensam, ännu icke vetande hvad han vidare skulle taga sig till. Men han hade icke tid till att fundera: Gerna hade han velat hämnas på sin envise förföljare; men han skulle ha riskerat för mycket genom att inlåta sig i en ny strid: Jem lät nemligen en suck undfalla sig, bvilket antydde att det dvallika tillstånd, hvari han blifvit försatt, icke skulle räcka länge, och ljudet af tunga steg gaf tillkänna att det icke kunde dröja många sekunder, förrän arrendatorn skulle hinna fram till stället, åtföljd af den temligen manstarka trupp, hvarmed han omgifvit sig. Utan att tveka, tog Ringer derföre ett väldigt språng, i hopp att komma öfver diket: Men prasslandet i starrgräset lät hans fiender veta att försöket åtminstone till en viss grad misslyckats. Emellertid var det icke värre än så, att han kunde arbeta sig upp på den motsatta dikeskanten: (Forts:)