Dagens Nyheter – 12 januari 1867, sida 2

— UU Han rigtade sin kosa till ett ställe, der han hoppades vara i säkerhet för vidare förföljelse; och som han sålunda hade ett beatämdt mål och fullkomligt kände den trakt; han passerade; förlorade han icke en:enda aln genom att göra onyttiga krokar. Också hade han icke sprungit mera än ett par minuter, då han märkte att afståndet mellan honom och förföljarne betydligen ökats; och han hade redan med den omtanke, hvars nödvändighet han lärt sig inse vid föregående faror, saktat farten, för att hushålla med sina krafter; ljudet af hastiga steg hördes helt nära. hvilket upplyste honom om att en af hans fiender höll på att binna upp honom och att det klokaste ham kunde göra var att skynda sig undan så fort han möjligtvis kunde: Nu bar det af i svindlande fart. Grindar och staketer öfverhoppades; diken likaså; oct det ena åkerfältet efter det andra passerade: med oförminskad hastighet: När han slutligen halkade och med anled ning deraf gjorde ett litet uppehåll; blef har både förvånad och orolig öfver att höra der förföljande vara honom lika nära som förut. Synbarligen hade han funnit sin like i snabb het. Utgången var således beroende af di båda täflandes styrka; segern skulle tillfalla den som längst kunde härda ut. Ringer hade en mycket stark kropp; oci ehuru han under den långa tid, han sakna arbete, ofta fått nöja sig med en otillräckli föda, och det oordentliga lefnadssätt han i all mänhet fört, icke kunnat annat än undergräfy hans krafter; hoppades han dock att han skull vinna täflingspriset; hvilket var friheten: