Dagens Nyheter – 11 januari 1867, sida 2

ha vi varit här ett par gånger förut och det helt vyligen, hvadan jag upprepar hvad jag redan sagt, nemligen att vi böra uppskjuta detta försök några dagar åtminstone; Svara mig nu, anser ni det vara bäst att vi gå hem och lägga oss i all frid och ro, eller skola vi våga kuppen? — Tror ni, att jag gått ut och stått här en så lång tid, endast för att se på molnen och bli våt om fötterna? frågade Bill; synbar ligen förtretad: Om ni vill vända om, står det er fritt! Jag kan nog hjelpa mig sjelf, om det kniper: — Nej; nej, ingen skall kunna säga om mig att jag undvikit att deltaga i en affär endast af fruktan för att bli straffad, ifall den skulle misslyckas; utropade Ringer i mycket bestämd ton: Seså; kom nu och låt oss gå. Vet ni hvar fårabjorden befinner sig? — Här nedanför i hagen. Jag klifver öfver stenmuren. Följ med, skall ni få se våra offer inom några ögonblick. — Var försigtig och framför allt, åstadkom icke något oväsen, bad Ringer. Om vi kunde utföra vår afsigt, utan att flocken kom i rörelse, vore det särdeles bra. De smögo sig framåt. Efter en stund, upptäckte Masons spanande öga ett par kreatur, som lågo på marken. Han fortfor att framgå, men iaktiog nu, om möjligt, ännu större försigtighet än förut. Vi tro också fullt och fast, att intet menskligt öra skulle ha kunnat uppfatta ljudet af hans steg. Dock hade han icke hunnit långt, förrän det djur, som var honom närmast, långsamt upplyftade hufvudet och förblef liggande i en ställ