Dagens Nyheter – 11 januari 1867, sida 1

—— — — — Nu har jag rökt ut min pipa: Åter blef det tyst i rummet; hvarefter talarens närmaste granne följde hans exempel, stack ett finger i den tomma pipan och yttrade med ett allvar, som man nästan skulle kunna kalla högtidligt: — Det har äfven jag gjort: j — Huru länge skall detta räcka? frågade den som först talat, i det han började stoppa sin pipa. — Hvad menar ni, Jem? Tobaken eller vakten? sporde den andre: : Härvid sträckte han fram sia hand, för. att förse sig med mera tobak af det gemensamma förrådet. — Ah! det kan just gå på ett ut; svarade Jem. Så länge vi sitta uppe om nätterna och vänta, kommer nog arrendator Hopkins att bestå oss tobak: Men Gud vet, om det någonsin lyckas oss att gripa de omtalade bofvarne. — Min pipa är slut, sade en högrest, mörkhårig man; i det han blåste ur. pipan.; Hvad det. beträffar: som Jem yttrade, så är det julätt att begripa, huru röfveriet här i trakten bedrifves, och om vi hålla vakt några nätter, så: :. En klocka i den mera aristokratiska delen af byggnaden hördes nu slå, och talaren tystnade. — Nu är hon tolf, sade Jem; när det sista slagetf örklingat. Det är icke värdt att ni fyller er pipa igen, Jack; Herrn kommer om några minuter; och då få vi genast bryta upp. Se efter om det finnes något qvar i muggen, det tjenar ingenting till att låta den ädla varan stå och slå af sig.. . i Knappt var muggen tömd intill sista drep