Dagens Nyheter – 11 januari 1867, sida 1

pen; förrän ljudet af jemna, stadiga steg lät höra sig, och efter några sekunder öppnades dörren. Man kunde icke tviflia på att den man; som nu visade sig var en engelsk jordbrukare: , Hans ansigte hade detta uttryck af hjertlighet; frimodighet och godsinthet, som man finner hos de flesta af bans klass, och den välbekanta högröda färgen på de frodiga kinderna saknades ej heller: — Nåå, gossar, frågade han, äro ni färdiga? Den på en gång kraftfulla och behagliga stämma, hvarmed dessa ord uttalades, var synnerligen egnad att ingifva tillit och förtroende. Hans fråga besvarades derigenom att alla reste sig upp; och ett par af dem, som stodo honom närmast; betygade honom sin vördnad genom att ödmjukt buga sig: — Godt; sade han. Då ge vi oss utaf straxt: Det vore besynnerligt, om det icke skullelyckas oss att ta fastsde der bofvarne; Hvadsäga ni om att tömma en mugg till af den gamla lifgifvande drycken; innan vi bryta upp? Vi tacka, svarade alla männen i korus: Genast blef en ny mugg inburen, och medan denna hastigt gick laget omkring, hvarvid det icke var svårt att märka det den efterhand blef allt lättare öch lättare, utdelade arrendator Höpkins sina instruktioner: — Ni, Tom och Dick, sade han, skola stanna här i närheten af manbyggvaden och Harry hålla skarp utkik vid Daisy Mead. Ni, Jem, är den starkaste karlen af oss alla. Ni passar bäst till att ligga på lur vid landsvägen. Dxga att ni gömmer er väl, men håll ögonen öppna; så att ni ser en och hvar som går förbi. Så