Dagens Nyheter – 10 januari 1867, sida 2

Och när de ändtligen tagit godnatt af hvarandra och nan vände sig om; för att gå, sade hon sakta och med blyg röst: ooo— Ni begifver er väl hem nu; förmodar jag, käre Harry? — Ja; det gör jag, genmälde han. Porten tillslöts, och de voro skiljda. Men de älskande hade icke fästat samma begrepp vid ordet hem; och i stället för att begifva sig till den gata; der hans bostad var belägen, styrde Carely sina steg åt ett alldeles motsatt håll: Han hade valt en stuga; som låg i ändan af staden, till deras blifvande boning: Det var ett litet nätt hus med en vacker trädgård: Här besvärades man icke af någon stenkolsrök; utan ren landtluft inträngde genom fönstren: Icke heller något buller hörde man här. Carely hade mycken smak och tyckte om dessa små prydnader, som, utan att vara dyrbara; gifva äfven ett tarfligt hem en viss anstrykning af välmåga, och derjemte hyste han för Annie en så innerlig tillgifvenhet att hans högsta sträfvan var att kunna bereda henne så stor trefnad och så många beqgämligheter som möjligt. Då emellertid hans lilla kassa icke var tillräcklig för anskaffande af alla de öfverflödsartiklar och bekostande af de anordningar, som han ansåg önskvärda, arbetade han sjelf på lediga stunder, för att, så vidt i hans förmåga stod; ersätta hvad som brast; I det rum, som skullle föreställa deras salong, voro väggarna beklädda med särdeles eleganta tapeter, hvilka Annie beundrat en dag, då de voro ute och promenerade tillsammans;