Sedan satte han sig i lugn på en stol och snart var den obemärkte arbetaren förvandlad till en konung som regerade öfver ett stort och rikt land. Han skickade efter Annie; ty hon skulle blifva hans drottning. Hon kom — i drömmen tillryggaläggas långa vägar på ett ögonblick — och han njöt obeskrifligt, under det att han visade henne sitt ståtliga palats; sina sköna parker och sin outtömliga skattkammare. Annie sjelf var utom sig af beundran öfver hvad hon såg: Han kände sig så stolt och lycklig; när hon tackade honom för det att han ville egna henne sin kärlek och låta henne vara värdinna i en så lysande boning; och han gladdes; när han tänkte på den hänryckning; med hvilken folket skulle beskåda hans sköna maka; då hon den följande dagen komme att mottaga dess hyllning. (Forts.)