Dagens Nyheter – 10 januari 1867, sida 1

Harry; men jag vill också kunna högakta min make. Det skulle smärta mig ofantligt mycket, om den man, jag skänkt mitt hjerta och min hand, blefve föraktad af menniskorna derföre att han umginges med illa kända personer: Ni får icke under föregifvande af att ni tycker det vara synd om den laztbare, sjelf förlora eller uppmana andra att söka öfyervinna den afsky för lasten, .som af naturliga skäl finnes bos alla renbjertade. För öfrigt äro vi alla svaga; och om vi leka med frestelsen; sväfva vi i ständig fara. Det gör mig ondt; Harry, att nödgas säga er detta: om ni vill ha George Ringer till vän, kan ni icke få Annie Browning till hustru. Ehuru dagsljuset i det närmaste försvunnit, märktes tydligen att ett mörkt moln öfverfor Carelys vackra anlete. En graflik tystnad inträdde. Han fortfor att gå vid hennes sida, med ögonen fästade på marken och synbarligen försjunken i djupt begrundande. Annie kände sitt hjerta våldsamt bulta, och hon hade svårt för att taga ut stegen, Dock vågade hon , icke stanna eller ens draga efter andan; ty hon fruktade att derigenom afbryta hans tankar. Efter förloppet af några minuter såg, OCarely upp; och den oroliga blick, bon förstulet kastade på honom; lät henne veta att det moln, som pyss förut lägrat sig på hans panna, nu hade bortdunstat. — Annie, sade han i frimodig och hjertlig ton, jag inser att ni har rätt... Jag borde ha besinnat att jag numera har icke allenast mig själf utan ven er att tänka på. Efter min åsigt dömer ni den stackars George alltför