Dagens Nyheter – 9 januari 1867, sida 1

sen gällande hos honom, att hon var klokare än han, hvadan han samtyckte att lemna sina pengar i hennes vård. Han hyste förtroende till hennes förstånd och goda vilja; under det att han kände sig lycklig öfver att kunna isin mån bidraga till familjens undernåll, hvilket var så mycket mera behöfligt; som hans far tillhörde de missnöjda, hvilka upphört att arbeta, för att tilltvinga sig högre aflöning, och således nu hade mindre inkomster än någonsin. Så ung Frank än var, hade ett drag i hans karakter redan börjat framträda ganska tydligt. Man kunde nemligen hos honom märka en fastket i viljan, som åtminstone hos barn är föga vanlig. Hvad han hade föresatt sig, utförde han, om äfven stora svårigheter dervid voro att öfvervinna; Han lefde nu, så att säga, i en ny verld, och mycket, som han såg äldre arbetare med lätthet göra, föreföll honom nästan: såsom ett trolleri. Men han hade beslutit att han skulle göra detsamma som de eller ock dö under sträfvandet att nå detta resultat. Också blef det ena hindret efter det andra besegradt, till dess hvad som i början synts honom nära gränsande till det omöjliga, betraktades såsom en småsak; Nästa svårighet öfvervanns likasom de föregående; ty allt måste vika för den lille gossens jernvilja. Hemma resonnerades mycket om, huru Frank lämpligast skulle använda sina lediga qvällar. Hans mor ifrade synnerligen för, att en del af hans arbetsförtjenst skulle begagnas till bekostande af hans uppfostran, och att han skulle med det aldra första intagas i aftonskolan. Frank önskade sjelf ingenting högre än att