kunna följa sin mors vilja i detta afseende; ty hans längtan efter vetande var att förlikna endast med den brännande törsten hos vandraren i öknen. Denna lust för att inhemta kunskaper hade vaknat till nytt lif hos honom; när han en dag såg Robert Blackburn — herr Freestones systerson, såsom han vanligtvis kallades, ehuru han egentligen var slägt med herr Freestones fru — springa till skolan med en temligen ansenlig packa böcker under armen; medan han sjelf fick draga slipstenen åt en arbetare, som hvässade sin yxa: Tanken på möjligheten att sjelf få begifva sig till skolan — detta jordiska paradis, hvarifrån han hittills genom ett så oöfverstigligt svalg varit skiljd — uppstod vid detta tillfälle i hans själ och lefde sedan deri. Frestelsen var svår; men han såg på sin mors bleka ansigte, han tänkte på hennes mödosamma dagar och ofta sömnlösa nätter, han erinrade sig sina stackars syskon, som icke kunde sjelfva förskaffa sig ens det minsta af sina behofver — och han kände sig stark nog att afstå från förverkligandet af sin skönaste dröm, Han förklarade för sin mor att han icke ville gå i skolan, och detta gjorde han på ett så bestämdt sätt, att hon, ehuru han var blott ett barn och förut visat sig så läraktig, ansåg omöjligt att öfvertala honom samt beslöt att i detta afseende låta honom följa sin egen böjelse. Sina aftnar tillbragte han derföre ungefär på enahanda sätt som förr: Han sökte tillfredsställa sitt begär efter vetande genom att studera så godt han kunde på egen hand; och