Dagens Nyheter – 8 januari 1867, sida 3

AF TUAUIV IIS SUVI UVDUVVA få å LDITLURS GIG. En nyårsafton på jernvägen. OQväders-skizz. Man reser ändå bra beqvämt på jernvägar, åtminstone under vissa förhållanden. Om vädret är godt och sällskapet angenämt, så går tiden fort, och innan man vet deraf är man vid målet för resan. Så ungefär funderade jag, sittande i min ensamhet i en till jernvägsstationen å Löda destinerad droska: Jag lemnade Stockholm med söndagens snälltåg (den 30 december) i det glada hoppet att ännu en gång på gamla året få tömma en bägare ibland vänner och kamrater på hemorten. Visserligen var himmelen mulen och snöflingorna anställde en liflig jagt på hvarandra; framdrifna af en temligen skarp mnordan, men JjJernvägarne äro ju ett osvikligt fortkomstmedel. Det gick också som en dans ett godt stycke väg: Vi passerade Hallsberg och kommo lyckligt öfver Tiveden. Nu började det glunkas om svårigheter för vidare fortkomst, och detta besannades, tyvärr, äfven då vi kommo till den lilla uppblomstrande staden Sköfde: Passagerarne — en hel flock — underrättades der om att det var omöjligt komma till Falköping: Klockan var omkring fyra e: m. Visst sved det en i själen att se sina planer korsade; men hvad skulle man göra! I Töreboda hade vi haft god tid på oss, hvarföre äfven flere der intogo sin middag: För dem som ofta begagna statens jernvägar får jag härmed upplysa att bäst är hafva småmynt med sig, då man förtär något. Annars kan det gå på samma sätt som för en af mi.a medpassagerare. Han blef uppehållen med vexling så länge, att han med knapp nöd hann in i en bagagevagn. Då han sedan såg efter huru mycket han fått tillbaka å en 10 riksdalers sedel, hvarå enligt uppgift skulle för förtäring afgå 96 öre; fann han kassan belöpa sig till emellan 6 å 7 riksdaler. Vi togo emellertid vårt pick och pack och: vandrade upp till nya hotellet i Sköfde: Der voro alla (40) rummen redan upptagna; I en och en half alns snö fortsattes marschen upp till den vid torget belägna gästgifvaregården; hvarest det med knapp nöd lyckades få tak öfver hufvudet. Sednare på aftonen inkom ytterligare en olyckskamrat, som gjort en rond genom staden för att få logis. Han hade haft åtskilliga svårigheter att bekämpa, bestående dels i eländiga gator och dålig upplysning, dels uti svårigheten att intränga i de af snö belägrade husen, hvarest äfven mötte hinder att få tala med några lefvande personer. En stor del af stadens befolkning var ute på sina julgillen: En qvarlemnad tjensteflicka beklagade att hennes värdfolk ej var hemma, då tillfälle till biförtjenst så oförmodadt yppade sig. Han kom emellertid från denna upptäcktsresa åter till gästgifvaregården och lyckades der få plats på en soffa i matsalen, der han om morgonen vaknade liggande i en 20 graders vinkel; Och ändå påstod han sig cha sofvit godta. Så randades morgonen af andra dagen, som var nyårsafton: Vi lyckades medelst andedrägten öppna en bresche på de isbelupna fönsterrutorna och sågo då en i snödok inhöljd stad. Utsigterna att komma vidare voro ingenting mindre än lofvande. Framemot kl. 12 fingo vi likväl ordres att göra uppbrott; och en halftimma derefter voro vi verkligen åter på väg. Vi anlände till Falköping. Der intogo vi en utmärkt middag hos den välkände mathållaren på stället: Der fingo vi besked om att alla tåg till Jönköping voro inställda, emeden i trakten af Wartofta på sina ställen låg ända till 20 fots snö. Mannen som legat i 20 graders vinkel blef otröstlig, emedan han skulle den vägen fram och hade hoppats att få komma i skötet af sin familj före gamla årets slut. Efter några timmars väntan ankom snälltåget från Göteborg, hvarutaf visade sig att banan var öppen: -Passagerarne började bli otåliga: Inspektoren på stället lemnade beredvilligt upplysningar, men han hade ej just mycket att upplysa; ty han saknade ännu ordres från trafik-direktören. Telegrafen var i oupphörlig verksamhet, men ändå blef det ej något resultat. Vi voro som fastkedjade vid stället. Framemot kl. 6 på aftonen fingo vi höra att anledningen tilldröjsmålet var af inväntande post och passagerare, som ifrån Wartofta med skjuts begifvit sig i väg kl. 323 e: m. för att hinna tåget. Falköpigs: Klockan blef X2 7, ochlotåligheten ökades; ehuru på det saktmodiga svenska