ge vika för mästarne. Har man väl någonsin sett på maken? Här kommer icke alls ifråga att stå på sin rätt; utan det tycks vara meningen att man skall krypa. Hvarföre stiger ingen upp och ger honom svar på tal? — Ja; hvarföre gör ni det icke sjelf? frågade Thornway. — Jo; eftersom alla andra tiga och smälta; skall väl jag taga till orda; genmälde Ringer: Omedelbart härpå tillade han: .— Herr ordförande! jag har visserligen ingen förmåga att hålla tal, men så mycket kan jag säga att vi icke kommit hit; för att prisa våra arbetsgifvare. Jag för min del anser dem icke förtjena något beröm: Tvärtom har jag ofta hos dem funnit ett öfversitteri; en omedgörlighet och , :: Ordföranden fann sig nu föranlåten att afbryta honom: Han yttrade hufvudsakligen följande: De borde icke förtala mästarne; De hade kommit tillsammans; för att öfverlägga om sina egna angelägenheter och icke för att kasta stenar på andra; ty derigenom skulle de ingenting vinna; utan tvärtom efter all sannolikhet förlora mycket: Han hoppades att mötet var ense med honom derutinnan; att man borde en gång för alla förklara hvarje talare pligtig att yttra sig med tillbörlig aktning om arbetsgifvarne; En storm af bravorop lät höra sig från alla delar af rummet, hvadan Ringer genast insåg att hans åsigter icke delades af majoriteten: Han satte sig helt misslynt ned på sin plats; mumlande mellan tänderna att om de tänkte