var hans spade; hans bläck var hans murbruk; och de handlingar han skref, voro de byggnader han uppförde: Om han således icke byggde husen; uppsatte han i stället de dokumenter; hvarpå eganderätten . till husen grundade sig, och så till vida kunde han sägas arbeta på enahanda sätt och för samma mål som de: Derföre tyckte han sig vara en af dem och skulle alltid betrakta såsom en heder, icke en skam; att vara deras sekreterare. Detta tal mottogs med stormande bifall af Thornway och Ringer; men deras förtjusning delades icke af många. Den stora majoriteten iakttog en graflik tystnad, och det ogillande uttryck som spårades i de flestas anleten bevisade fullkomligt att den skrifkunnige mannens yttrande icke slagit an: I en helt annan anda talade den man; som härefter uppträdde: Mötet skulle för all del icke hysa den föreställningen att arbetsgifvarne voro fiendtligt sinnade mot sina arbetare. Tvärtom kunde man taga för afgjordt att de i allmänhet ville dem väl. De voro alla aktningsvärda menniskor och många bland dem hade gjort sig kända för välgörenhet. Men de sågo icke sakernas närvarande ställning i dess rätta dager; deruti bestod egentligen olyckan Men eftersom arbetarne ansågo sin rättighet och pligt vara att handla såsora de handlade, skulle de gå tillväga med lugn och hofsamhet samt visa att de kunde förfäkta sina intressen; utan att derföre uppföra sig våldsamt eller oskickligt. — Hör ni; Charles; ropade Ringer, som under ett par minuter med synbar otålighet lyssnat till talarens ord; jag tror de hålla på att