Dagens Nyheter – 8 januari 1867, sida 1

ämna hålla eu tal för 053, och det blir ett tal som duger, skall ni få höra. Han skall nog gifva oss besked, han. Sitt inte och språka illa om Dick; ty honom tycker jag om: Jag har hört bonom tala vid eit par föregående tillfällen och allt hvad jag kan säga är att han gör sin sak bra. Såsom en motsats till detta loftal vilja vi anföra hvad en smärt ung man, med ett intelligent utseende, hvilken af naturen; att döma efter allahanda tecken icke hade ämnats till arbetare, hviskade åt en äldre person, som satt vid hans sida. i Se här hvad han yttrade: — Det är ledsamt att vi skola hafva denne man ibland oss. Han är en odåga, men på sanma gång en slipad. sälle; och man bör icke hysa något förtroende för honom: Föremålet för dessa stridiga omdömen var en groflemmad man; snarare kort än lång till växten. Hans anletsdrag voro visserligen ej vackra; men man skulle ha kunnat kalla dem behagliga, såvida icke i hans mörka, oroliga ögon legat ett uttryck af skygghet, föga egnadt att ingifva förtroende. Hans rock var långt ifrån snygg: de nötta ärmarne och den till hälften frånslitna knappen harmonierade särdeles väl med hans nedantill trasiga byxor och på ofvanlädret sönderspruckna stöflor. En någorlunda uppmärksam iakttagare skulle äfvenledes ha märkt att hans halsduk icke var af det renaste slaget; och en ännu skarpare granskare skulle ha gjort samma observation med afseende på hans händer, Men det sjelfförtroende hela hans beteende gaf tillkänna, då