Dagens Nyheter – 8 januari 1867, sida 1

Hans hjerta öfverflödade af tacksamhet; men hau var alltför mycket rörd; för att kunna uttrycka denna känsla med ord; Han säd sig helt tyst vid sin väns sida och fattade hans hand. — Betty, fortfor nerr Freestone; i det han vände sig till en tjensteqvinna, som just nu inträdde i rummet: Jag har ätit nog af denna beef. Tag bort den, så är ni snäll; och se till att den lille gossen der vid dörren, innan han går, får smörja kråset dermed; Jag har sett att han ett par gånger kastat lystna blickar derpå, och jag är fullt öfvertygad om att han i dag icke ätit stort bättre middag än jag sjelf. Stackars liten! Kanske har han aldrig i sitt lif smakat så godt som detta. — VI. Den händelse, som Ringer i ett föregående kapitel förklarat vara att förvänta, hade nu inträffat; under sex dagar hade åtskilliga arbetare uraktlåtit att infinna sig vid de fabriker och verkstäder, der de voro anställda: Den af de missnöjda utsedda komiten hade fullgjort de uppdrag, som blifvit densamma gifven och nu utsatt ett allmänt möte, hvarvid man skulle öfverlägga om hvad vidare vore att göra: Ordförande-platsen intogs af en medelålders man, som såg helt lugn och oförarglig ut. Det låg någonting vördnadsbjudande i hans min och väsende. Han hade ett af dessa ansigten, hvarpå hedern så tydligt tryckt sin stämpel att