Dagens Nyheter – 7 januari 1867, sida 2

grige gossen veta att de personer, han hade framför sig; hörde till de lyckliga; för hvilka nöden är okänd — för att märka allt detta var ett ögonkast honom nog; och han undrade öfver: att det fanns menniskor, som saknade bröd och: kläder, då så mycken rikedom fallit på en enda: familjs lott: Men utan att ge sig tid till att närmare fundera härpå, fästade han en blick på den man; af hvilken hans lycka för tillfället berodde. Det öppna, manliga anletet och det hjertliga leende, som sväfvade kring munnen, lugnade honom; och en hoppets stråle inträngde i hans hjerta, innan ännu herr Freestone i vänlig ton sålunda besvarat en anmärkning af Carely: — Ja; han har ett godt utseende, den lille; ehuru det syns på honom att han icke fått äta. sig mätt alla gånger. Stackars barn! Jaså,. han är son till Thornway? Jag har hört hans: far omtalas af min vän Moss, som använder honom mera af barmhertighet än för någon: annan orsaks skull; ty han törs aldrig lita på honom, har han sagt mig. Det är ledsamt att. gossen skall vara en drinkares barn; men det vore orätt att låta bonom lida derför. Jag är en stor nykterhetsvän, ni vet det; men jag är också en kristen, Då gossen har en sådan far; och familjen, efter hvad ni upplyst; består af många personer, är det af vigt att han kommer hemifrån så gsnart som ;möjligt; ty fattigdom och dåliga föredömen kunna omintetgöra de bästa anlag. Jag skall antaga honom på försök. — Ol tack, tack; gode herre! utbrast Frank, klappande händerna i förtjusning: (Forts.)