Dagens Nyheter – 7 januari 1867, sida 1

dela order. åt arbetare, som voro sysselsatta med reparerandet af ett förfallet boningshus; och som han af omständigheterna blifvit qvarhållen derstädes längre än han ämnat, hade han måst försaka middagen, hvarföre bangs aptis nu var hvad man kallar strykande. Han hade nyss tagit för sis en duktig portion roastbeef och var sysselsatt med att breda sig en stor smörgås. Tvänne kec.gar, hvarå rostadt bröd och skorpor voro upplagda, egnade han ingen uppraärksamhet; de voro också egentligen framsatta för hans bordskamrater,; d: v. 8: hans hustru och dotter, en systerson, hvilkens föräldrar voro döda och som ban lofvat uppfostra, samt en annan gosse, hvilken vistades i huset, för att lära sige hans yrke. Herr Freestone såg helt fryntlig och belåten ut, och det leezde som spelade på hans läppar var ett uttryck af hjertats glädje. Han var nöjd med verlden och hade inga tärande bekymmer. — Jo, jo, sade han, vill man ha god aptit; skall man taga sig motion i fria luften :.:Se nu, hura jag äter; och ändock känner jag på mig att jag ännu ej på långt nära tillfredsställt min matlust. Fru Freestone; jag hoppas att teet är godt, ty det finnes verkligen i hela verlden ingenting, som smakar bättre; när man är utröttad, än en kopp väl tillagadt te: — Jag tror icke, vi någonsin har haft skäl till att klaga öfver mitt te, herr Freestone, svarade frun, som låtsades bli stött; Robert, min gosse, du får icke sjelf taga skorpor ur korgen: Du blir allt mer och mer bortskämd, må jag säga. — Men jag tycker om skorpor; genmälde gossen, isynnerhet med smör på;