Dagens Nyheter – 7 januari 1867, sida 1

sinnig menniska,; det har jag märkt, och skulle vara mycket aktningsvärd, om han kunde låta bli att rumla; Vi skola båda resonnera med honom och emellertid hoppas det bästa. Men hvad är det jag ser? Klockan är nio. Hvem kunde tro att tiden var så långt framskriden? Jag måste gå hem nu. Tidigt i säng och tidigt i farten — se der den regel, som jag alltid följt; och jag har lefvat länge nog, för att ha lärt mig skatta dess värde. Godnatt, Mary. Helsa till Tbornway ifrån mig och säg att det skulle ha gladt mig; om han kommit hem, innan jag gick. God natt, Frank; låt se att du är flitig, så att du blir en bra karl med tiden och kan bispringa din mor. Farväl, mamsell Browning; jag önskar er allt godt. v. Det var qvällen efter den; då det samtal hölls, för hvilken vi i föregående kapitel redogjort. Tebordet hos herr Freestone; Henry Carelys principal, företedde en mycket treflig och inbjudande anblick; Herr Freestone var en ansedd byggmästare. Han egde en icke obetydlig förmögenhet, men för denna hade han endast sin arbetsamhet, klokhet och redbarhet att tacka: Genom dessa egenskaper hade han naturligtvis vunnit aktning och förtroende, bland invånarne i den stad, der han bodde, samt var till följd deraf mycket anlitad. Herr Freestone satt vid matbordet och gjorde all heder åt anrättningarne. Han hade nemligen värit några mil utåt landet; för att med