Dagens Nyheter – 7 januari 1867, sida 1

väl an, utlät sig Foxall med en betydelsefull grimas. Jag kunde tala om mycket, som rörer honom; såvida jag icke lofvat tiga dermed. Emellertid vill jag säga att, enligt min tanke, ingen hederlig karl bör söka hans sällskap. Hvad mig vidkommer; skulle jag icke vilja gå tillsammans med honom på gatan, om man också gåfve mig en hel månadspenning. En purpursky öfverfor Annies anlete; och inom sig beslöt hon förnya den tvist, kon förut haft med sin älskare angående Ringer; och att denna gång icke så lätt gifva med sig: Foxall låtsades icke alls märka hennes rörelse. Det såg ut på honom, som om han icke anade att hon istresserade sig för det ämne, hvarom han talade. En förstulen blick var nog; för att öfvertyga honom om; att hans utsäde fallit i god jord: Han tillade derföre endast följande: — Jag vill för all del icke att hvad jag nu sagt skall utspridas; ty deraf skulle följden blifva att folket komme att hysa en ännu lägre tanke om Ringer, än det redan gör. Derigenom skulle han bli sämre än han är och jag aldrig kunna förlåta mig sjelf, att jag har antydt hvad jag kunnat och måhända bort helt och hållet förtiga. Ni ha rättighet att ge Thornway en vink; men nämn intet. åt någon annan menniska. — Jag skall rätta mig efter er önskan, genmälde Mary: Min stackars man! Må bimlen beskydda honom. — Vi skola hoppas det, svarade Foxell. Jag tror att han icke känner den man, han umgås med; i annat fall skulle han säkerligen genast vända honom ryggen: Han är en rätt