Dagens Nyheter – 5 januari 1867, sida 3

mängd af de syror; hvilka förekomma i vår diet. De rengöra omsorgsfullt munnen ffter hvarje af sia fyra eller fem dagliga mål och sila dervid vattnet långsamt mellan tänderna. De förtära aldrig mat eller dryck annat än vid amåttligt hög temperatur. Detta bevarar emaljen, tändernas skyddande owmhölje. För att ytterligare höja esi..a tänders hvithet, hvaröfver de äro så stolte, tugga de en gång i veckan en rot, kallad sondte. Då roten blifvit söndertuggad, gnida de först tänderna dermed, och sedan med hvitt ylle. Som man af ofvanstående finner, bafva vi i fråga om vår diet åtskilligt att lära af araberna. Sjung! En bonde i Södermanland hade en femtonårig son, som stammede så förtvifladt, att han kunnat tjena hr Bergström till ett ypperligt mönster i cResan till Chinaw. För ho nom liksom för alla andra, hvilka lida af detta naturfel, fanns det blott ett sätt att få fram orden utan stamning, och det var att sjunga fram, hvad tan bade att säga. En vacker dag ville det sig icke bättre, än att eld utbröt i fadrens badstuga, under det att sonen var i grannskapet. Pojken skyndade naturligtvis hem så fort benen förmådde bära honom, för att underrätta om olyckan. På gården mötte han fadren, hvilken af uttrycket i sonems ansigte genast såg att något vigtigt var å färde, ehuru denne, oaktadt de mest förtviflade ansträngningar, icke kunde få fram ett enda ord. Nå så sjung dåla utropade fadren, för att få en lösning på gåtan. Och pojken uppstämde genast med ljudelig röst: O, hören J min far, Att elden han är lös Uti badstugan vår, Och det brinner af sjutusande djrl Jul-trafiken på Stora veztra jernbanan i England. Tiduniogen Swindon Advertiser skrifver härom följande: Man kan tryggt säga, stt trafiken på Stora vestra banan under sednare delen af veckan före jul har varit exempellös, och den har ansträngt bolagets bärighetso-kraft till det yttersta. Eodast på lördagen passerada tjugo, ja troligtvis trettio tusen resande genom Swindons station: Med undantag af någre, ytterst få mellanstuuder under loppet af dager, voro platformerna och restaurationslokalerna till trängsel fyllda med resande, hvilka hade ankommit med, eller väntade för att afgå med något af de bantåg, hvilka oupphörligt ankommo till eller afgingo från stationen. Det vanliga antalet bantåg var, trots extra lokomotiver, allt utom tillräckligt, för att svara mot denna utomordentliga tillökning, och man fann sig derför nödgad, att mer än fördubbla antalet tåg. I några fall måste man afsända ända till tre extra tåg, för att befordra alla de resande, hvilka köpt biljett till ett ordinarie. Så var t. ex. falles med det tåg, som lemnade Swindon kl. 1,37 e. m. De resande, hvilka köpt biljett till detta tåg, voro tillräckligt många att fylla 3:ne jette-tåg, och då kl. 6 eftermiddagståget lemnat den stora Paddington-stationen, fanns på denna icke en enda vagn qvar, för att sätta in i det tåg, som derefter skulle afgå. Många bantåg kommo naturligtvis försent och det dimmiga vädret var så ogynsamt som möjligt för en så ofantlig trafik, likvisst har man ännu ej försport att en enda olycka inträffat under dessa för jernvägstjenstemän och betjente så bekymmersamma dagar. En veteran. Af de soldater, hvilka deltogo i det amerikanska frihetskriget från 1775 till 1783, qvarlefver blott en, Samuel Downing, hvilken bor i Newyork. Förutom honom åtnjuta 931 enkor efter soldater, hvilka deltagit i nämnde krig, pensioner af staten. Amerikanskt testamente, En j skådespelare i staden Mobile i Amerika har testamenterat sitt hufvud till dervarande teater, med föreskrift; att hans hufvudskål skall användas såsom Yoricks i eHamlet,. -— PE ARE NANNE ERE RE EO