Dagens Nyheter – 4 januari 1867, sida 2

nade den välvillige man, hvilkens största glädje det var att göra lidande likar godt: Det vore orätt att påstå det han blifvit särdeles öfverraskad öfver resultatet af sitt försök; ty han hade redan gjort mången sorglig erfarenhet af detta slag och derföre icke heller nu vågat hysa synnerligen stora förhoppningar. Han önskade så innerligt hjelpa sin mor i den mån hans små krafter tilläto det; ty han såg huru hon dag och natt arbetade, och han förstod att hon öfveransträngde sig. Huru ljuft skulle det icke vara för honom att lägga en liten skärf till de penningar. som hon med så mycken möda sammanskrapade:; Också hade han icke varit overksam; han hade mångenstädes sökt anställning men, tyvärr, öfverallt blifvit afvisad. Om också icke hans dåliga kläder och förstörda utseende stängde de dörrar för honom, på hvilka han klappade, behöfde han blott nämna namnet Thornway, för att bli bemött med hårdhet och ovilja; ty en och hvar tyckte sig se fadrens fel skrifaa på hans panna. Sålunda fick han dyrt plikta för att han var en drinkares son. Han hade till följd häraf icke varit alldeles oförberedd på det svar doktor Pestleton gaf honom. Icke desto mindre erfor han en bitter känsla af felslaget hopp: Den lille Jackson, som nu lyckats skaffa sig en inkomst af fyra sbillings i veckan, var, såsom hans fader natten förut anmärkt, yngre än han sjelf. Denne gosse var honom underlägsen i de flesta sfseenden; dock kunde han erhålla platser utan svårighet, under det att han sjelf rönte ett föraktfullt bemötande; när han djerfdes eftensträfva