Dagens Nyheter – 4 januari 1867, sida 1

— —AÄ grundade. Doktor Pestleton utbrast i ett försmädligt skratt och skakade hufvudet; så snart han hört honom utsäga namnet. — Jaså, den supige sällen! yttrade han. Jag borde ha kunnat gissa det. Nej, nej, ni duger icke för mig. Jag vill ej ha någonting att göra med Thornways barn. Gå er väg. — Förlåt mig, herre; men jag kan försäkra er att jag i hela mitt lif icke smakat någon stark dryck, yttrade den stackars Frank i bedjande ton. — Det är väl möjligt, sade doktorn, i det han kastade en blick på den lille utmärglade varelse han hade framför sig; Men jag vill icke taga emot en drinkares son i mitt hus, säger jag er ännu en gång. Jag bör ej uppmuntra lasten. Det skulle lända mig till föga heder. Kom icke åt den blanka messingsknappen med era smutsiga fingrar. Jag har ingenting mer att säga er. Låt mig derföre slippa se er längre. — Om ni blott ville taga emot mig på försök, vågade Frank tillägga. På några dagar kunde ni se; hvartill jag duger. Gode herre; jag skulle arbeta så flitigt :.:; — Ni vill att jag skall förvissa mig om; hurudan ni är. Nej tack, genmälde doktor Pestleton, den vissheten skulle troligen bli ganska dyrköpt: Det dröjer väl icke länge, förrän ni blir anklagad och tagen i förhör af domaren: Jag är ej så nyfiken att jag icke kan vänta till dess. Kommer ni hit kan man ta för gifvet att er far skulle supa sig full mera än en gång för mina pengar. Nej, sök er så gerna plats på någon af de krogar; der han plägar uppehålla sig. Framför allt lemna oför