Dagens Nyheter – 3 januari 1867, sida 2

den ovärdige mannen; för hvilken i den vresiga sinnesstämning; hvaruti de starka dryckerna försatt honom; ingenting var till lags; utan allt en anledning till vrede. MHvarföre talar du icke; munsjör? Svara mig, eller ock gerjag dig en örfil. — Det vill jag säga er, far, yttrade gossen, att det icke är ni som underhåller oss; och om vi icke hade mamma som arbetar bittida och sent, för att skaffa oss bröd, skulle vi dö af hunger. — Frank! Frank! utropade modren, du får icke svara din far på sådant sätt: Gå genast till sängs! — Vänta litet — Vänta litet! sade Thornway. Kom hit, pojke; kom hit, när jag befaller dig det! Gossen gick med säkra steg helt oförfärad fram till fadren, hvilken han såg i ögonen utan att blinka; Fru Thornway darrade och ville skynda till sin sons bistånd. Men denne räddades genom sin djerfhet: Den hand, som redan var höjd för att slås mot hans kind, sjönk vanmäktig ned, och det öga, hvars glans af utsväfningen var fördunklad, tillslöts, emedan det ej förmådde uthärda joskuldens blick. — Hör på, min gosse, sade den rusige mannen efter en stunds tystnad; jag tycker, du är tillräckligt gammal för att kunna arbeta, och jag har flera gånger uppmanat dig att söka sjelf förvärfva ditt lifsuppehälle. Nu säger jag dig, att du skall arbeta, eller också får du svälta ihjäl: Jag vill icke längre bestå dig någon föda; hör du det: — Det skulle vara mig en glädje; om jag sjelf kunde förtjena något, fader, sade gossen