Dagens Nyheter – 3 januari 1867, sida 2

Två och en half shillings i veckan! tänkte faen. Det blir icke så obetydlig lindring förmig. — Hör gumma, sade han derefter högt; nu vi jag gå och lägga mig; ty jag börjar känna m trött: Tag mig i hand och hjelp mig upp fn stolen, så är du snäll; Jag tror, jag aldg blir fri den rheumatism, jag ådrog mig förra vtern, då jag arbetade hos Harris. Det värk ständigt i benen; När jag sitter en stund, k de så stela, att jag kneppt kan stiga upp bn. (Forts.) Indragen förtjenst, Sedan längre 4 tillbaka hafva de soldater, hvilka ligga i irnison i Paris, sysselsatt sig med att förfäriga åtskilliga moderna lyxartiklar, såsom Beoiton-kedjor, örhängen, halmflätor till fruntimwershattar och dylikt, för åtskilliga affärsmäns äkning, hvilka genom dennå anordning sett sig stånd att leverera dylika varor till ovanligt ågt pris, Soldaterna åter hafva förtjenat ända ill 1 rdr om dagen, en rätt vacker summa, då e af staten erhålla kläder, husrum och mat; Fabrikanterna ex professo, hvilka sågo sig ur stånd att konkurrera, besvärade sig emellertid hos general-kommandot och anförde, bland andra skäl, äfven det, att en mängd fruntimmer blefvo beröfvade sitt uppehälle genom soldaternas industriela verksamhet. General-kommandot lyssnade till klagomålen och de stackars soldaterna hafva i en dagorder blifvit vid strängt straff förbjudne, att befatta sig med annat arbete, än som tillhör tjensten. En stegring i priseb på de nyttiga Benoiton-keljorna torde således vara att motse,