— Godt; gumma; utbrast! denne hickande, sedan han med fara att ramla baklänges, omsider lyckats sätta sig på stolen; jag har varit ute litet längre än vanligt i natt. Dock icke mera än en half timma: Nu är det tid att gå till sängs; eller hvad säger ni sjelf? — Ja, det tycker jag också, Charles, genmälde fru Thornway. — Jag sitter uppe en stund, sade mannen: Gif mig min pipa, skynda er; hör ni! Utan att svara, vände fru Thornway sig om för att utföra den drucknes befallning: Hon gaf dervid sin son en vink att gå och lägga sig. Men när denne gick öfver golfvet i afsigt att efterkomma sin mors önskan, ådrog han sig uppmärksamhet af fadren, hvilken till följd af det rusiga tillstånd; hvari han befann sig, icke förut varseblifvit honom. — Håhå, pojke! utropade Thornway. Hvad gör du uppe vid denna tid på dygnet? Sådant få vi lof att vänja dig af med; Hvar har du varit? Svara! Du har väl sprungit kring gatorna, kan jag tro, och nött dina kläder; likasom om jag hade råd att oupphörligt köpa dig nya: År det icke så? Har du ej varit ute? — Nej, far, det har jag icke; sade gossen. Jag har suttit hemma hos mamma; — Suttit hos mamma! utropade Thornway och hickade ånyo: — Du gör då aldrig annat: Hvarföre går du icke ut och förtjenar ditt bröd såsom jag? Tror du kanske att jag tänker föda dig för beständigt? Barnet såg sin fader lugnt i ansigtet, men svarade intet: — Har du icke mål i munnen; pojke? röt