Dagens Nyheter – 2 januari 1867, sida 2

ansigte, det är ingen konst för er att lefva såsom ni gör; Ni har ständigt arbete, hög af. löning och en söt flicka — jag menar Annie Browning — som håller er sällskap: Ni ha allt så bra ställdt, att ni icke bättre kan önska; ni har något att hoppas af framtiden. — Det har jag, sade Carely med värma, och jag tackar Gud derför. Men hvärföre har jag ständigt arbete? Emedan jag alltid sköter mina pligter. Och hvad Annie Browning vidkommer, tror ni att hon någonsin skulle ha lofvat gifta sig med mig, om mitt uppförande icke varit henne en borgen för framtiaa lycka. Jag säger icke detta för att göra er nedslagen, George, tillade han i vänlig ton, när han såg molnet på sin följeslagares panna blifva allt mörkare; men vi ha växt upp tillsammans, jag vet att ni har ett godt hjerta, och det smärtar mig att se er ledas på villovägar af sådana som äro sämre än ni och som begagna sig af en karakterssvaghet. George Ringer svarade icke straxt; och först sedan han hostat ett par gånger, kom han sig för med att yttra några ord. Det hördes då på hans röst att han var rörd. — Tack, sade han, tack Harry Carely. Ni menar väl, jag vet det, och säkert är att om jag för längesedan lydt era råd, skulle jag nu vara lyckligare än jag är. Men nu är det för sent : .. — Det är aldrig för sent till att bättra sig, utropade Carely med mycken bestämdhet. — Jo, för mig, svarade Ringer med en snck. Jag har kastat tärningen och kan icke vidare draga mig ur spelet.