Dagens Nyheter – 31 december 1867, sida 1

Aret 1866 rinner till ända, och pligten manar 083 alt säga ett ord till dess Jof. Under detta år har Italien slutat det enhetsarbete, som Mazzini, dAzeglio och Garibaldi nött sitt lif för att befrämja och som Cavour på Pariserkongressen 1856 lade grundstenen till. Det är en enighet, som för närvarande kostar stora uppoffringar att uppebålla, men som skall i framtiden, så vida den får vara någorlunda ostörd af dynastiska ränker, föröka italienska folkets lycka. Tyskland har gevom grefve Bismarcks klokhet och kraft gjort ett stort steg framåt till samma mål, och verlden har genom honom Jyckligt blifvit befriad från rågra odvgliga och kostsamma regenter. Dessa tvenne stora händelser må vara till någon tröst för att folkfribeten mångenstädes ej gjort några väsentliga steg framåt. I England, der jord och politiska rättigheter äro mer orättvist fördelade än i något annat land, har dect sträfvandet till mera likställighet i politiskt afseende gjort jättesteg framåt, och i Ryssland fortgår det sociala reform-arbetet med oförminskad kraft. Sverge har hvilat sig efter ansträ Snulngarne för att vinna representationsreformen. — Isynnerhet tyckes dess regering bafva dermid uttömt nästan alla sina krafter. Ekonomiska bekymmer trycka månsen enskild, och nationen genomgår en sträng skole för at lära sig att taga sig till vara för ofverspekula tion och öfverdåd i lefnadssätt. Afven den sku