Dagens Nyheter – 28 december 1866, sida 2

vänlighet ; .. och när slutligen en druamlig betjent klifver in med en gigantisk pudding med ett hål i öfra ändan, blir det ett sådant skrattande och skrikande och klappande i små knubbiga händer samt sparkande med tjocka ben, att det endast kan liknas vid de applåder, med hvilka den stora skickligheten att hälla brinnande konjak uti julkakan, blir emottagen af ungdomen. Sedan deserten! Vinet och glädjen! Sådana granna tal och sådana roliga visor utaf tant Margaretas man, hvilken visar sig vara en sådan hygglig karl och så uppmärksam emot mormor. . Afven morfar sjunger icke allenast sin gamla visa med oförminskad styrka, utan kommer vid dacapo-ropen fram med en ny visa, som ingen annan än mormor har hört förut, och en ung tjufpojke till kusin, hvilken fallit uti en sorts onåd hos de gamla för vissa försumlighetssynder, såsom uraktlåtenhet att göra visiter samt framhärdande uti att dricka öl, förvåna allesammans genom att föredraga de mest komiska sånger, som någonsin kunna tänkas, och försätter sällskapet derigenom uti konvulsioner af skratt. Och på så sätt glider aftonen sakta sin väg under en okonstlad och helsosam glädtighet, hvilken verkar mera för att hos hvarje närvarande väcka sympatier för sin nästa samt för att bibehålla dessa goda känslor under det kommande året; än alla predikningar som blifvit skrifna af alla heliga som någonsin lefvat.