Dagens Nyheter – 28 december 1866, sida 1

Julmiddagen i England. Efter Charles Dickens. Jul! — En menniska; som icke vid jultiden känner en glädjande känsla eller några angenäma minnen vakna inom sig, måtte i sanning vara en misantrop! — Det ges personer, hvilka tala om julen såsom någonting för dem mycket olika emot fordom, och tillägga att hvarje af de sednare jularna alltid omintetgjort någon kär förhoppning eller lycklig utsigt, som de egt under året förut, samt att den närvarande endast tjenar att påminna dem om deras knappa omständigheter och minskade inkomster, om de tillställningar de en gång gjorde för falska vänner, samt om de kalla blickar som möta dem nu i deras fattigdom; — Bry er aldrig om sådana sorgliga hågkomster! Det finnes ganska få menniskor, som lefvat länge nog i verlden, som icke kunna framkalla sådana tankar för hvarje dag af året, om de vilja! Derför utvälj icke den gladaste af de trehundradesextiofem för sådana smärtsamma minnen, utan maka er stol närmare den flamf mande eldbrasan — slå i ett glas — och sjung en liten stump — och om edert rum är mindre än det var för ett dussin år sedan, — eller om edert glas är fyldt med punsch i stället för dyrbara viner, så se lika glad ut för det, drick ur edert glas, fyll på igen, och tacka Gud att det icke är värre än det är: Betrakta de glada ansigtena på edra barn, som sitta kring eldbrasan; En liten plats är kanhända tom! En späd varelse som det gladde.