ma ned i köket och taga af sig rocken samt röra i puddingen, hvilket han vanligtvis godmodigt gör, till barnens och tjenarnes stora nöje — och. aftonen slutas alltid med upptagande af jnlklapparna, hvilket naturligtvis är glanspunkten på hela dagen. Juldagen på morgon gå de gamla; tillika med så många som bänken kan rymma; till kyrkan med stor ståt, lemnande hemma faster George; hvilken är sysselsatt med att damma tillbringare, påfylla karaffiner, m: m: Farbror; George, som, i parenthes sagdt, går alla menniskor i vägen, roar sig också med hushållsbestyr, bär in vin i salen och ropar på korkskruf. När kyrkpartiet återkomma till frukost; framdrager morfar en liten mistelgren, och narrar gossarne att kyssa sina små kusiner under densamma, ett förfarande som förskaffar gossarne en obegränsad tillfredsställelse; hvilken bullersamma glädje dock börjar trötta mormor, till dess morfar omtalar, att när han var tretton år och tre månader gammal; kysste äfven han mormor under en mistel, hvarpå barnen klappa händerna och skratta af alla krafter. Farbror och faster George skratta äfven och mormor ser munter ut, och säger med ett småleeude, att morfar är en stor skälm, hvarpå barnen skratta ännu hjertligare och morfar hjertligast af dem alla. Men alla dessa upptåg äro dock ingenting emot när mormor uti en hög mössa och fasonerad sidenklädning jemte morfar uti ett präktigt halskrås och hvit halsduk sätta sig på. ena sidan om elden uti förmakskakelugnen med farbror Georges barn och otaliga små kusiner midt framför; väntande på ankomsten af åtskilliga