Lång; skäggbeväxt och solbränd, knackade jag på dörren till min fars hus. Ljusen i förmaket, som voro tända, och ljudet af röster och muntert skratt läto mig förstå, att ett sällskap var samladt der. Jag boppades, att min syster Lizzie skulle komma och öppna dörren; och att jag skulle få helsa på min familj, utan att något fremmande öga nyfiket skulle se derpå. Men nej — en piga bade hört mina knackningar; i förmaket voro de för muntra att gifva akt på den långväga fremlingen; som bultade på för att blifva insläppt: En dylik bitter tanke gick genom min själ, då jag hörde det muntra skrattet från förmaket och såg det halft undertryckta småleendet på pigans ansigte: Jag tvekade ett ögonblick; om jag skulle säga, hvem jag var, eller fråga efter familjen: Och medan jag stod der; tyst och obeslutsam, visade sig en främmande syn för mina ögon: Bakom pigan framstack ett guldlockigt hufvud — en liten nätt kropp följde efter, och ett ljuft barnaansigte med blå ögon skådade upp till mig — ett par ögon, så lika dem, som hade upplyst min barndom, att jag drog mig tillbaka med en plötslig känsla af smärta: