Dagens Nyheter – 20 december 1866, sida 2

Machiavelli, efter att ha funderat en stund; men konungeus tjenst bör gå framför allt. — Framåt då! Ni är en lika försigtig, som trogen och pålitlig man. — Ni förlorar ingenting på att vänta, raumlade Ptolemee mellan tänderna: Efter en stund, hvarunder de icke utbytte ett enda ord, anlände de till Chatelet; det statsfängelse, -som varit skådeplatsen för så många tragiska uppträden under fordna, stormiga tider. Porten, som var omsorgsfullt tillstängd för dem som skulie ha velat gå ut, öppnades uian alla svårigheter för dem, som ville inträda. Machiavelli framvisade ministerns bref och uttalade kraftigt orden: i konungens namn, hvarefter han och hans följeslagare, oaktadt den sena timman, genast insläpptes. Sedan de på nedfällda vindbryggor passerat grafvar, fyllda af gyttjigt vatten, samt genom gått en mängd dystra korridorer, kommo de lutligen till guvernörens rum; enne hade edan kännedom om att kardinalen återfått all makt i sina händer, ty hertigen af Marillac hade nyss förut blifvit förd såsom fånge från Versailles till Cnatelet. Guvernören betraktade med förvåning de två personer, som af en fångvaktare insläpptes till honom. Han läste det bref, Machiavelli framlemnade, och såg än på den ene; än på den andre af de båda unga männen. ooo Hvilken af er, mina herrar, frågade han, heter Robert de Malhortie? Robert bugade sig, och Machiavelli sköt fram honom på golfvet; likasom för att påskynda hans förpassande till en mörk cell. — Jag har fått befallning; sade guvernören