Dagens Nyheter – 19 december 1866, sida 1

Sedan han ordnat sin toalett; gick han ut genom den port, som vette åt trädgården; och låg närmast intill det bredvid kardinalens hotell befintliga kloster, hvaraf ännu i dag några lemningar finnas qvar. Han tog en omväg, för att slippa passera Luxembourg-palatset och möjligen bli igenkänd af någon bland tjenstepersonalen. Månan var molnhöljd; himlen, under hvilken små hvita skyar jagade hvarandra, var i allmänhet ganska ljus; men ofvanom det stolta slottet hade mörka moln lägrat sig, hvadan det ljussken, som utströmmade ur de höga fönstren i praktvåningen, lyste så mycket klarare. Allt var egnadt att göra dentunge mannen högtidligt stämd. Trädgården hade länge varit tillstängd, hvadan ingen menniska der syntes till: Robert hade god tid till att reflektera öfver förhållandena, under det han promenerade till den lund, i hvilken fontänen var inrättad: Han frågade sig, om han borde tala om dagens stora nyhet för Rachel: Efter att ha noga betänkt sig, beslöt han att troget följa kardinalens instruktioner: Och som han icke var just egenkär, förmodade han att hon skulle lyssna mera uppmärksamt till det han hade att säga henne, om de vigtiga tilldragelserna icke sysselsatte hennes tankar. Han trodde också att Rachel, om han lät henne förblifva i tron på en längre skiljsmessa, måhända skulle på något sätt förråda arten af de känslor; hon hyste för honom. Detta var visserligen något oädelt tänkt, men ingen är så hederlig att han icke i en dylik belägenhet