tror att vi kunna låta inställa tillrustningarne för resan till Pontoise. Ers eminens hade gissat fullkomligt riktigt... — Åh! jag har gissat rätt i fråga om många andra förhållanden, afsröt honom kardinalen, i det han började ett nytt bref. Han lade det förra brefvet inuti det sednare och förseglade äfven detta med sitt enskilda sigill. — Jag är icke nog niäsvis att fråga ers eminens om saker, som ers eminens möjligen anser böra hållas hemliga, återtog Robert efter en stunds tystnad. — Jag har inga hemligheter för er, Robert, ehuru ni har sådana för mig. Hvad jag gissat, det är att ni gjort en stor uppoffring, för att. tjena mig. Om ni icke hade sett mig vara så olycklig och så öfvergifven, skulle ni ej ha följt mig; ty ni hade ännu mycket att uträtta i Paris, och helt visst någon hjertats angelägenhet. Det är icke värdt att ni påstår motsatsen. Robert kunde icke utbärda den forskande blick, som fästades på honom, och han hade synnerligen svårt för att svara. — Jag medger, stammade han elter en stunds tvekan och med synbar förlägenbet, att jag hade några ärenden att ombesörja i Paris, hvilka borde ha uträttats just i dag. — Jag behöfver er icke här, fortfor kardinalen; i det han helt hastigt skref en tredje biljett; men ni kan göra mig en tjenst om ni väljer en god häst i stallet, och rider i sporrsträck till den stora staden och så fort sig göra låter framlemnar detta bref till dess egare; Han lade in de två bref hvilka han förut sammanslagit till ett enda, i det sist skrifna,