Dagens Nyheter – 17 december 1866, sida 1

förakt; det finnes yrken, som icke anstå en ädling; Ni får gå nu; bed Robert komma hit. Rachel fästade på drottningen en blick, hvari den innerligaste tacksamhet afspeglade sig, och och Machiave — så brukade Maria kalla honom — gick förbi henne, i det han artigt bugade — Jag skall hämnas, hviskade han till henne, under det ban tog upp en handske, som hon tappat på golfvet och lemnade henne den med ett leerde på sina läppar. Innan er Robert reser, skall han minsann dyrt få betala det insteg, kan vunnit genom er. Robert de Malhbortie, som straxt derefter inträdde, var en ung man med ett utszecnde, SyLnerligen egnadt att väcka sympatier hos drottningen och hennes unga sällskapsdam. — Var välkommen, yttrade Maria helt vänligt till honom; er afsigt är förmodligen att lemna er i våra händer. Ni ger omsider vika, vackre fiende, och ni hoppas vinna förlåtelse genom att erkänna er vara besegrad. Ni hear emellertid stött oss till den grad, att vi endast med hänsyn till era förtjenster och er utmärkta karakter kunna förmås till att skinka er tillgift. — Jag kommer, sade Robert, för att till ers mejestät öfverlemna de vigtiga papper, som ers mejestät återfordrat af kardinalen och som icke böra längre förblifva i hang vård; — Jaså, det är ingenting aunat som föranleder er att aflävea detta besök? svarade drottningen, i det hon mottog papperen med en likgiltig min. — Jag är förlägen öfver all den godhet, ers it behagat visa mig, ytirade Robert med rörelse; mon jag vädjar till drottningens högsinthet, då jag frågar om det icke är hon sjolf, som fästat sig vid hans eminens,