Dagens Nyheter – 14 december 1866, sida 2

Berliner-operans repertoir för denna vecka upptager för tisdagen: Friskytten; onsdag: Orpheus och HEuridice; torsdag: Afrikanskan; fredag: Trollflöjten; lördag: Den stumma från Portici och söndag: Lucretia Borgia. En lycklig kur. En preussisk läkare; hvilken under sednaste krig tjenstgjorde vid ett kavalleri-regemente, berättar från denna sin tienstgöringstid följande komiska händelse: Kort efter slaget vid Königgrätz voro, såsom man lätt kan tänka, alla läkare så upptagne, att de slutligen blefvo alldeles uttröttade. Det var derför ingenting mindre än angenämt för mig; säger ban, då jag vid min hemkomst, färdig att neddigna af trötthet, som jag var, före mig fanns en fången österrikare, hvars ena kindben var starkt uppsvälldt, och som i klagande ton bad, att doktorn skulle vara så god och draga ut en tand på honom Redan under vanliga omständigheter befattade vi oss icke gerna med tandutdragning och man kan derför tänka sig, huru pass vänligt denna stackars sate blef mottagen. Kom till lasarettet i morgon; jag har icke tid nul vAck nådigaste hr doktor! Bara denhär enda tanden; jag kan icke uthärda längrel Jaså, är det så svårt! Se här har du 50 öre då! der borta bor en barberare; gå till honom och bed honom draga ut tanden! Och dermed slog jag igen dörren midt för näsan på patienten. Då jag andra morgonen kom upp på lasarettet fann jag för mig en hel rad af krigsiångar, hvilka alla höllo sig för munnen och tjöto gudsjemmerligt: Alla hade de tandvärk och både för själ och pina att blifva befriade från sitt lidande genom den sjuka tandens utdragande. Jag lät den första