2om den kommer; och går hvart vägen bär, så stannar man till sist i epindelvätet. Gumman hade, röd som en pion, försvunnit i inre rummet, och de båda kamraterna so på bonden med undår Sedan titta de på hvarardra och se förläsna ut. Forbonden reder sig en bädd på ena britsen, för att somna der. Då stiger Per i Angen upp, går fram till honom; tar hans hand och stammar: Der sade pni ett ord, som jag länge tänkt på, men ej kunnat få ut. Jag skall försöka hålla emot i utförsbacken, jag skall fresta på att komma uppför igen. Det kanske går, som ni säger, om jag vill — och jag skall försöka. — Och äfven jag — säger kamraten och reser sig, — Lasse i Hultet bar kommit mig att tänka på mycket. God bevare oss från hans öde! Jag vill akta mig för den der spindeln, säger han med eftertryck och tittar si omkring. Vi gå i morgon dag till patron på B— och anmäla oss till faronbuggning för vintern; — Det är jag med om, svarade Per raskt; tack skall ni ha och godnatt! God natt; go vänner, svarar farbonden och slår dem i hand; håll ord i morgon med hvad ni lofvat i qväll och kom-i håg, att den som hjelper sig sjelf, honom bjelper Gud!