Dagens Nyheter – 13 december 1866, sida 2

tillskapade verk och öfversmetade det hela med en intetsägande, grå färg: Nu kom folkhopen i raseri; värden ropade på våld och den djupts årade skyltmålaren ville, ursinnig, springa upp på stegen, för att gripa till slående argumenter,, och endast med möda lyckades mean hålla honom tillbaka. Slutligen kom man öfverens om; att tillkalla polisen cch låta arrestera förbrytaren, trots dennes ålder och grå hår. David lät emellertid icke störa sig i sitt arbete. Icke förr hade han förstört skyltmålarens arbete; än han började göra ett ennat i stället. Den stormande mängden blef bastigt lugnad, ty den såg att på skylten fram2s:odo figurer, hvilka sågo ut som om de hade varit lefvande, och af hvilka -den ena på ett Lår liknade den ursinnige skyltmålaren. Man börj.de nu i stället att klappa i händerna och fremlingen afslutade under allmänt bifall sitt arbete med att på taflan måla en landtlig bakgrund. Afven skyltmålaren hade blifvit lugn och utropade i försonlig ton: Nå; min gubbe, du kan då åtminstone ställa till rätta, hvad du kar förstört! För att emellertid visa, att äfven Lan kunde kritisera, började han göra åtskilliga anmärkningar mot konstnärens nu fullbordade verk, men märkte likvisst snart sjelf, att hans kollega uppe på stegen förstod sin sak bättre, och gaf uttryck åt sin belåtenhet i följande ord: Hör nu, min bästa kollega; jag förlåter cig ditt dåliga puts: Kom nu ner igen!i I samma ögonblick som David, småleende, klef utför stegen, ropade en herre till häst, kvilken några minuter varit en tyst åskådare af uvppträdet, med utpsäglad engelsk accent: Hvad