Dagens Nyheter – 13 december 1866, sida 2

Kojornas invånare, Skildringar från landsbygden. IE; I socknar, der allmau landsväg stryker fram, finnes det alltid vid denne ett eller flere ställen, hvilka till utseendet skilja sig från alla andra ställen, som man ser eller far förbi i socknen. Eit sådant ställes yttre utmärker sig merändels ör en viss prydlighet — enligt landtfolkets begrepp om det prydliga, -— boningshuset ä1 :ödmåladt, försedt med tegeltak, har hvita fön-terlufter och luckor för fönsterna. På ena kroppås-ändan af taket är uppsatt en stång med väderflöjel på, och ej sällan ser man taklister, väderbräder ock fönpsterfoder på något konstigt sätt faconerade: Utanför stugan finnes, i stället för gård, allsid en öppen plen, vid hvars ena sida man upp: byggt ett skjul med en lång krubba vid ena väggen, eller ock står en dylik krubba endast uppställd mot en gärdesgård. Planen är, isynverhet under vintern, öfvertäckt af hö och halm, och nästan alltid stå ettelle: flera frånspända fordon med eller utan lass derpå, och hästar bundna vid krubban. Ett sådant ställe kallas för cheteställen, och utgör ett tillbåll icke blott för forbönderna, som färdas på landsvägen, utan äfven för den kringliggande ortens sysslolösa dagdrifvare och för ciandtmätarne, d. v. s. sådana, som mäta landet till fots utefter de stora stråkvägarne. För forbonden göra dessutom dessa beteställen tjenst som milstolpar på den väg, han befar, och ban bestämmer sina dagsresor efter dem. Berga Kors i H. socken är ett dylikt beteställe. Det ser snyggt och städadt ut, men öpdå gör det på den förbifarande ett styggt, obehagligt intryck, och det framemygande ryktet har mycket att tala derom. Man vill nemligen tro att der bedrifves lönnkrögeri, ingen vet det dock säkert utom traktens fattiga — kojornas innevånare, — men de ha sina skäl att ej omtala hvad de veta om saken. Och många af dem, som skulle vilja ha reda derpå, återhållas at andra skäl, och de snmälanden, som gjorts till länsmannen, ha ej kunnat ledas i bevis hvarföre de förfallit. Ea sanning är dock att lönnkrögeriet bedrifves der i ganska stor skals, och är det isynnerhet de närbelägna kojornas invånare, hvilkas tillgångar och välfärd, must och merg, tas i byte mot de i hemlighet iskänkta småsuparne. Vill man lära känna de fattigdomens och förtryckets, d: v. s. stattorparesystemets, offer, hvilka blifvit så beklagansvärdt eländiga i alla afseenden och försatta i eu så hopplös och öfvergifven belägenhet, att den enda glädje de änvu fordra af lifvet; är att få vända blicken från dess bekymmer och ängelan fill bränvinsglaset, i hvars botten glömskan sökes, så måste man följa dem till krogen elier söka upp dem der. Det är sent på qvällen, regnet, som hela dagen hängt i mörka skyar öfver trakten, faller